Måste
Det här inlägget kommer att handla om duktig flicka syndromet som jag har försökt bekämpa och faktiskt är hyfsad på att motarbeta. Jag såg ett exemplar bredvid mig på högskoleprovet där nämnda tjej hade med sig 12 saker på bänken 2xstiftpennor 2xstiftaskar 2x linjaler 1xblyertspenna 1xpennvässare 2xsudd 1xidkort och ngt jag glömt men jag räknade till 12. Förberedd kanske ni tycker lr grunden till ett kontrollbehov av att alltid vara extremt förberedd för vad händer annars?Jag hade själv 2 pennor + vässare så jag satt inte med mitt sista stift direkt heller.
Jag tror att många skulle må bra av att fråga sig just detta, vad händer? Och hur farligt är den händelsen?
Tro mig nu, jag har varit duktig-flicka (för ca 10 år sedan på landet utan kontakt med omvärlden) och trott att saker ska vara på ett visst sätt och framförallt att JAG förväntas vara på ett visst sätt och ta hand om ettt hem på ett visst sätt.
Att ta sig ur fällor tex i hemmet är svårt och stressande. Jag har blivit stressad när M ska laga mat då jag tycker att han ska göra på ett sätt, frågan är ju hur RÄTT mitt sätt är, det kanske bara är en åsikt och inte ett rätt sätt. Men jag ska erkänna att jag kände stress de tillfällena, så det löstes genom att jag fick gå iväg och första gången var det jobbigt och jag försökte lyssna till köket vad han gjorde men inte nu längre. I mitt fall är det bra att M vet och kan stoppa mig i det för hur bra skulle M må om jag sa gör så istället hela tiden? Troligen sur, slänga kniven i bänken och så skulle jag få laga mat resten av vår tid tillsammans vilket i sin tur skulle leda till en irritation om att jag alltid lagar maten och kanske kortare till tillsammans.Förstår ni poängen?
Det är inte bara i köket jag talar om. Ett annat exempel är däckbyte, jag kan det för att jag vill kunna det oavsett om det gäller rutinbyte eller om jag får punka på vägen. Vad ska M göra åt saken om han är på jobbet och jag står med punka?(Vill man inte byta finns det ju bärgning också;)
Jag kan inte byta kamrem, men M kan inte baka prinsesstårta och det har nog mer med intresse att göra på ett djupare plan.
Jag har aldrig haft en mer respektfylld relation, jag kan inte bestämma vad vi ska göra utan att fråga vad M vill och vice versa. Okej, vi ÄR inga proffs på det här men jag kan stolt erkänna att jag har lärt mig att förhandla på ett berikande sätt och har fler verktyg.
1 fråga har vi hitintills inte förhandlat oss fram till en kompromiss och det kommer vi inte göra någonsin men som tur är är det inget som vi behöver handskas med dagligen utan vi pratar helt enkelt inte om det.
