Hade jag varit en ko...
...hade jag varit skjuten vid det här laget. M höll med om det också och han var samtidigt glad att jag inte är en ko. Igår fick jag anledning att upplysningsvis ringa sjukvårdsrådgivningen på morgonen. De gav inga lugnande besked om att dricka mkt vatten och ta en ipren utan sa bestämt: Åk till akuten på en gång, jag meddelar att du är på väg...
2 h senare hämtade jag ut en IKEA-stor påse med medicin på apoteket och inväntar remiss för grundlig magundersökning. Det var verkligen ingen Oh my god, oh my god what a wonderful surprise inte!
Det värsta var att jag missade dansklubbens knytis på kvällen som jag verkligen sett fram emot mycket, i de lägena är M en tröst-klippa som jag tårar och snorar ner.
