Förlossningsberättelse del 1
Så många gånger nu som jag börjat på detta blogginlägg och blivit avbruten.
Natten den 25:e september vaknade jag 01:30, kissnödig och förstod då att förlossningen var på gång(ni vill inte ha detaljerna, haha). Jag kände dock ingenting men väckte M och sa att det nog är något på gång men fortsätt sova du så länge. Jag ringde förlossningen och där sa barnmorskan att vi skulle vänta tills värkarna börjar innan vi åkte. Jag kände mig lugn och litade på mig själv, då Leos förlossning gick fort så var vår plan att åka vid första värk och hellre åka en gång i onödan istället för att vänta för länge.
M fick sova i 10 minuter innan jag började få molvärk, som kraftig mensvärk i mage och rygg.
Jag åt "frukost" sa till M att ringa sin mamma Ingrid för barnvakt. Vilken fördel att ha dom nära så hon behövde inte jäkta hit direkt.
Vid 02:40 kom vi iväg, jag fick under bilresan kraftigare värkar som jag andades igenom utan problem och jag var till skillnad från förra gången helt med och vi hade roligt och var förväntansfulla, snart skulle vi få träffa bebis! Ingen brådska utan jag tror vi körde lugnt i 80 km/h.
Väl inne på förlossningen var jag öppen 3 cm. 3 CM, va?!?! kände jag bara, jaja. Men så började det sippra fostervatten i undersökningsrummet så vi fick ett rum och BM frågade vad jag ville göra och jag bestämde mig för att prova med ett bad, det var skönt men inte som jag hade förväntat mig så efter 45 min när värkarna började bli jobbiga blev jag stressad och ville bara tillbaka till rummet fort och väl där gick vattnet med besked. Undersökning igen visade att jag var 4 cm öppen....seriöst????? Är det ett skämt eller? Vad gör jag för fel var min känsla. Lustgasen ville jag använda men den fungerade inte...bokstavligt talat, och när jag provat flera gånger varav sista gången tagit i så jag skakade och blev blå i ansiktet sa M till att något måste vara fel! BM hämtade en kollega som konstaterade att lustgasen inte var inkopplad rätt, det fixades och HALLELUJA vilken lättnad. Värkarna under lustgas-strulet hade tilltagit något fruktansvärt och jag var lätt panikslagen när den inte funkade. BM undersökte igen och under de 20 minutrarna som gått bara så var jag helt plötsligt öppen 8 CM!!! BM sa typ oj, ringde in undersköterskan som fick order om att göra klart för slutskedet och att värma handdukar fort, bytte en blick och jag fattade att dom sinsemellan sa att hon kommer gå sönder mycket så fort som det här går. Själv var jag lugn och tänkte att: HA, det kommer jag inte alls, men Leos förlossning som referens, Hahaha!! Jag fick rätt i den frågan;P
Sen är det ett töcken av lustgas, värkar och jag minns att jag tänkte några gånger att fy fan det här gör jag aldrig om. Värkarna gick över i krystvärkar men pga en liiiiten kant kvar av livmodertappen fick jag inte trycka på, efter en stund i det läget rekommenderade BM att byta position så tyngdlagen fick hjälpa till så upp på knä i sängen och sedan dröjde det bara ett par krystvärkar innan lilla lilla älsklingen kom ut med ett litet skrik klockan 06:35. BM fick gnugga bebisen en liten stund innan hon "kom igång" men jag var inte alls orolig. Sen sträckte hon fram bebisen till mig och vi fick kolla själva och se att det var en liten tjej. Både jag och M grät massor, M redan innan hon var ute till och med. Lilla tjejen ville snutta direkt och tittade mycket med stora ögon, redan då kändes det skillnad mot Leo som var så liten, gnällig och lite slö(vilket vi som oerfarna inte förstod då såklart). Återkommer med mer info om hur jag tänker om förlossningen.
